Man kan ju ställa till det!

Efter en MYCKET intensiv helg så hade jag tänkt att bara softa när barnen lagt sig. Barnen var redo OCH DÅ vaknade "Alfons Åberg" i mig. Jag ska bara bära ut tidningar och kartonger som ska till återvinningen, Lars hade iofs sagt att han skulle ta det när han kom hem från Uppsala men jag tänkte att jag skulle vara snäll........
Efter första kassen så kom Linnea och ville ha lite hjälp så jag glömde bort att bakluckan stog öppen, kom på det efter en stund och på vägen ut så tog jag en till kasse. Det var då det hände.......Jag fastnade med jeansen i hyskan på motstående sko, låste ihop benen och föll som en fura. De orden som jag vrålade tål inte att upprepas här kan jag säga. Tog mig iaf in och damp ner i trappan, blödde rejält på ena handen och från ena benet samt ont i armen. Där fick jag för att jag skulle vara snäll........

Jag gick iaf på jobbet på måndag fm med ont lite här och där men blev rask "beordrad" av en kollega att ringa VC. Doktorn kunde iaf konstatera att det inte var nåt brutet men en del mjukdelsskador. Ordinationen blev först: "Du kan ju jobba men undvik att lyfta på några dagar." Jo men tjena, jobba utan att lyfta hur skulle det se ut????? Doktorn ändrade sig raskt o sa att jag skulle vara hemma o ta det lugnt några dagar.

Har nu varit hemma 2½ dag och benet är mycket bättre, nu går jag utan att halta. Armen däremot tål just ingenting. Så fort jag försöker så får jag en stickande brännande känsla ända ut i fingertoppen......har ringt sjukgymnasten idag så vi får se när han ringer upp.....ska iaf vara hemma i morgon oxå.....

Helgens lärdom: Hoppa över "ska-bara-grejor" det blir bara tok av dem ändå!!!