lördag 29 augusti 2009

Över för den här gången

Ja årsdagen alltså. Det kommer alltid upp så mycket känslor runt dessa årsdagar, ångesten o oron kommer krypande någon dag innan o oron över att allt ändå inte är som det ska.TROTS att jag klart o tydligt kan se på Linnea att hon faktiskt mår bra. Jag menar om vi jämför bilder från denna sommar och förra sommaren så ser man ju en klar skillnad. Hon är inte blå om läpparna o fingrarna nu o hon är inte lika vinglig som hon varit tidigare. Så i rimlighetens namn så borde jag inte oroa mig men just runt årsdagen så kommer känslorna upp igen. O ska jag jämföra mina känslor som jag hade den sista operationen och de övriga operationerna så var jag ändå förvånansvärt lugn inför och under den sista operationen. Doktor Boris gav mig ett sån´t lugn dagen innan op så jag var inte ens orolig att det skulle gå fel och det jobbigaste förra året var nog att söva henne eftersom hon blivit sövd bara en vecka innan så var hon hysterisk när hon skulle sövas inför op. Men som sagt ÄNDÅ och för er som läser och inte varit i samma sits: Jag kan inte med ord förklara hur man känner när man gjort en sån här resa. Och för er som varit i samma sits: Ni vet vad jag menar!

Nu ska vi ha en heldag med familjen med kalas, fotboll och lite hockey!

Solen skiner och det är VACKERT ute! Jag är tacksam för varje dag jag får med min underbara familj och mina otroliga vänner!!

5 kommentarer:

Cicki sa...

Jag kan omöjligt sätta mig in det du upplevt..men jag förstår vad du menar med årsdagar. Jag har upplevt årsdagar på ett helt annat sätt (tex. när jag fick telefonsamtal att E låg på IVA)och vi firar dem inte...men jag återupplever känslorna den dagen. Urk..men jag hoppas de mattas ut med åren. Känslorna alltså..
Ha en skön dag med familjen! Kram.

Anonym sa...

Mäh. Jag hann inte skriva klart. Jag slant på tangenterna och min kommentar bara for iväg =)
kramar och hälsa familjen tänkte jag avsluta med!

Martina sa...

Ja de små damerna har satt djupa minnen i våra liv.
Men jag antar att tiden läker alla sår och man blir bara stoltare och stoltare för var dag som går med våra små hjärtebarn:)

lillan71 sa...

Längtar också till att "fira" årsdag efter tcpc. Förhoppningsvis kommer årsdagarna, framförallt dom riktigt jobbiga att blekna med tiden i takt med att småskruttarna mår bra och forsar genom livet. Kram!

B-M sa...

Hej Sara. Jag har inget svamställe. Jag travar runt och söker. Du kan hänga med nån helg om du vill. Man måste nog ta lite fika med sig. Jo, det tror jag bestämt att man måste ;-)
Iår var jag ute från klockan 10 till 15. Det blev aldeles för länge, utan fika.